Min bakfylla gick aldrig över igår, eller inte förren jag satt på "The Rover" med en öl i handen, det var ett sällskap på sex där jag bara kände hälften, jag hade kul och allt från transplantationer till katt-freaks avverkades. Det var tydligt att alla var självsäkra och vana att få plats, då det mesta diskuterades i mun på varandra. För mig var det till stor del en plågsam påminnelse om hur lätt det är att umgås här och hur svårt det antagligen kommer bli där.
Jag vaknade arg i morse, i tjugo minuter låg jag och försökte hitta en väg ut ur det, samtidigt som jag vibrerade av ilska och såg framför mig hur jag slog den ena efter den andra tills dom inte kunde andas längre.
Sen ringde jag min dotter på avtalad tid för säga hej då - då det tydligen var helt omöjligt att få till att träffas. Vi hade ett bra samtal, hon berättade om sportlovsresan hon gjort med sin mormor, efter 10 minuter började hennes mamma avbryta gång på gång och bad henne göra olika grejer, när jag till slut tröttnade och frågade "vad som hände" sa min dotter att hennes mamma behövde hjälp med något, eftersom att hon höll på att ta ett foto på ett träd utanför huset. Sen bestämde hennes mamma att hon skulle äta frukost istället för att prata med mig, att hon sa vänta hjälpte inte och till slut blev hon så stressad att hon bara la på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar